jump to navigation

Mats som fagottist – några minnen maj 15, 2009

Posted by matskjellstrom in Kultur, Musik.
Tags: , , , , , , , , , , , , ,
1 comment so far

Concerti Vivaldi, FagottNär jag var en ungdom tidigt 80 tal så började jag spela fagott (bassoon) i musikskolan i örebro.

Min lärare hette Lars Sjögren, bördig från gården Hagaberg, Örebro och en framstående kammarmusiker och trummis för flera olika kända artister.
Varför vet jag inte men dom tyckte väl att jag borde bli musiker.
Tyvärr avslutade jag min lilla karriär som fagottist när jag började att jobba som typograf (grafiker) på ett tryckeri 1986, då var jag ca 18 år. Men minnen består och dom är fortfarande ‘ganska’ angenäma.
Om jag ska beskriva mina kvaliteer som fagottist så var jag tyvärr bara medelmåttig. Några orsaker kan vara att jag har nedsatt hörsel på vänster öra plus att jag inte har absolut gehör. Men jag lyckades ändå spela i flera ungdoms orkestrar med hyfsad framgång; Örebro läns Ungdomssymfoniker under ledning av bl.a. Arne Skog, Katrineholm och senare Curt Gårsjö, Örebro.  Bredvid mig i orkestern satt fagottisten Pernilla Axelsson, Västerås (Per-Arne Axelsson´s dotter, känd från TV) sista året hade jag även Erna Jansson, Nora,  som fagott kollega, hon är visst fortfarande aktiv som fagottist i Örebro Orkesterförening. Det fanns flera tvålfagra flickor i orkestern som var trevliga att titta på [se men inte röra…].

Den 1-3 Mars 1985 så medverkade jag hos Örebro Läns Musikskolors Orkesterläger i Kumlaby Skola, Kumla [Hörsalen]. Söndagen den 3 Mars klockan 16:30 genomförde vi en konsert under ledning av Göran Melander, Kumla.

Jag medverkade även i Örebro Symphonic Band (ÖSB) med Arne Skog som dirigent och ledare.

Lördagen den 27 april 1985 klockan 17:00 spelade jag fagott vid ÖSB 10-års konsert i Hjalmar Bergman teatern. Minns jag korrekt så trollade jag också några konststycken från samma scen och samma afton.

Vi spelade mest gammal hederlig klassisk musik från den ”vackra” musik epoken; Mozart, Haydn, Schubert, Stravinskij, Vivaldi osv., även populärmusik ingick i vår amatör reportoar.

En rolig & spännande upplevelse var när hela orkestern – Örebro läns Ungdomssymfoniker reste till en pitoresk stad (vacker) som ligger mellan Hamburg & Hannover, staden Celle.

Avresan utgick ifrån Konserthuset i Örebro mot Helsingborg den
 10 oktober 1985, klockan 16:00 .  (Bussbolag; Palm & Gyll)
Vi anlände ca 22:00 på Scandic Hotel, jag delad rum med Daniel Ström, Micke och Marcantonio ”Toni” Pauletta. Vi badade i en pool och tog en bastu och senare tittade vi på filmen Bullit med Steve McQueen (häftig biljakt).

11 oktober avgick resan kl. 7:45 – Helsingör till Rödby, ca 3 timmar. Färja mot Puttgarden, tyskland, tog 1 timme.
Lunchen på färjan kostade då 15 Dm har jag antecknat.
Vi var framme i Celle, Tyskland klockan 17:00 på eftermiddagen där vi blev bjudna på mat.
Efter maten repeterade (18:00 till 20:00) vi på våra låtar som vi snart skulle framföra för en större publik, ca 1000 personer. Celle orkestern hade två fagottister, vars namn jag har glömt. En tjej och en kille som bara pratade tyska.

Efteråt blev det inkvartering hos våra värdfamiljer.
Jag hamnade hos familjen Gehrmann söder om Celle där dom bodde i ett gammalt korsvirkes hus. Jag fick ett rum en trappa upp till höger. Gehrmann´s hade en gammal schäfer hund som morrade och visade tänderna för mig.
Huset som troligtvis var byggt på 1800 talet eller till och med på 1700 talet, en annorlunda upplevelse för en svensk att bo i ett gammalt tyskt hus.
Jag fick låna en cykel, jag cyklade runt Celle tillsammans med killen i familjen som kallades Jochen, han spelade på en viola.

12 oktober var själva konsertdagen som började med en bastant tysk frukost, senare fick vi uppleva en rundtur i den gamla staden Celle, slottet i centrum imponerade och dom gamla fina kvarteren som var urgamla. Senare på eftermiddagen fick vi lyssna på ett invigninstal av Die Kreis (kommun?)

18:00 Repetition
20:00 Konsert, 22:00 var konserten avklarad.

13 oktober var dagen efter konserten – denna dag tog vi en tur till Berlin-muren som fortfarande vaktades av beväpnade poliser. Vi besökte en gammal kyrka, minns jag rätt lyssnade vi på en kortare konsert. Köpte en god choklad kaka efter vägen, vid restauranten Zu den Linden i Wienhausen – ca 12 km från Celle minns jag.
På aftonen tog jag en cykeltur med Joachim Gehrmann som bodde på Hannover Strasse 205, Adelheidsdorf (södra Celle) med sin mor som jobbade på en fabrik; Krafft i närheten. Adelheidsdorf, Celle
Vi cyklade runt staden – minns att jag köpte en klassisk LP-skiva. Vi avslutade stadsvandringen med en äkta tysk Apfelstrudel (äppelkaka) med vaniljsås på ett finare cafe, den var verkligen god minns jag än idag. Minns även att vi hann med att spela pingis hos Joachims polare. Avresa mot Örebro. Hemma och nöjd. Att bo ensam för första gången utomlands var en annorlunda upplevelse, men som sagt angenäm.

Mats Kjellström

Gemenskapen i orkestern var hela tiden fin, en angenäm social närvaro.
Men den avslutades tyvärr…när det hårda arbetslivet med penningkära ägare krävde min 115 % närvaro.

Elvis Presley- mannen med den gyllene karman maj 11, 2009

Posted by matskjellstrom in Musik.
Tags: , , , , , , , , ,
1 comment so far

Elvis var och är ett fenomen, hans musik har miljarder själar drömt sig bort med.
Hans dragningskraft var enorm – som en neo-magnet. En superstjärna.

Varför jag skriver om Elvis är för att jag har hans första LP skiva i min ägo som jag fått av min far Lennart som var i USA då Elvis började bli känd, det gyllene 50 talet.
Musik stilen var helt unik när han introducerade sin ”karmatiska” stil.  Eftersom jag inte är en Elvis expert så vill jag med detta inlägg bara visa min lilla hyllning till en legend som man kan uppskatta även om man inte har han som idol. I dom fina musik  salonger är hans namn nästan ”dolt” eller censurerat. Varför? Elvis var ‘för’ kommersiell vilket inte passar sig i fin kulturens förgyllda salonger. Hans musik anses nästan vulgär men ändå kvalitativ i sin egen klass så att säga. Elvis Presley´s  leende och charm kan få dom flesta att falla för hans varma ego. Han verkade vara en empatisk person som även delade mig sig av hans framgångar. Att krafterna bakom fenomenet sedan körde slut på Elvis var väldigt tragiskt, han blev jagad att vara ‘extremt’ kommersiell vilket hans kropp & själ inte tålde.
Att växa upp i en fattig familj till att bli en superstjärna var nog en annorlunda resa – men den blev kortvarig, Elvis-resan.

Mats Kjellström

http://www.elvis.com/